Har börjat pendla till Stockholm varje dag nu och då är det tåget som gäller, less på att skrallta på en buss som aldrig, ALDRIG, kommer till stationen i den tid som det är bestämt enligt tabell.
När man kliver ombord på tåget (läs pressar sig på tåget) så får man kämpa som en galning för att hinna ombord före mannen med den rinnande näsan och den hårda portföljen, killen med det flottigaste backslick jag nånsin skådat eller tjejen som verkar oberörd och låtsas som att hon inte orkar tränga sig fram för att få en plats på tåget...men man måste kämpa och slita och trampa folk på tårna för att få en sittplats som uppfyller alla kriterier man har, färdrikting rakt fram, fungerande bord (eftersom jag numera är en sån som äter min frukost på tåget) och helst av allt ska det vara ett "två-säte" så man kan slå sig ner med sitt resesällskap (flickvän) brevid...så man slipper sitta brevid nån läskig okänd person som säkert gör nått som man stör sig på...varför är man sån? Så fort dörrarna till tåget öppnas och man får kliva ombord så beter man sig som korna gör när dom blir släppta på grönbete på våren.
Eller är det bara jag som tänker såhär?
Funderar på att sova nu...skulle vara skönt, så man är utsövd och full av kraft när man ska kämpa sig fram före dom andra nötkreaturen på tåget imorrn.
Vi höres!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Tja! Vad kul det var och läsa din blogg. Hoppas på mer intressant läsning. Kram på dig/Shams
Muuuuuuu, kan säga att de e samma sak på stadsbussarna, alla ska på samtidigt...
Fin liten blogg du har min vän. Kanske borde starta en sån här rackare själv...puss
Tack min vän, för uppmuntran!
Jag måste bara säga att vid närmare (och för mig trögare eftertanke - det tog ett tag), så gillar jag verkligen namnet du gett till din blogg!
Nu ska Myran sova sin skönhetssömn (like IF it wolud help... hoho) Natten!
Stefan, jag tackar ödmjukast för din blogg likaså den bra läsning. Underbart!
/dnak
Skicka en kommentar