Prestationsångest, ja men nej tack!

Då var den här, känslan av prestationsångest. Tankar och "krav" som borrar ner en i skosulorna och trampar ner en i grusgången, underbara känsla (läs helvetiska känsla)
Varför kommer denna känsla? Det går ju bra nu, kompis, det går bra nu!
Men ändå finns den där, känslan och rädslan av att misslyckas. Ju bättre det går desto starkare blir känslan av att inte duga eller räcka till. Konstig matematik.
Jag är säkert inte ensam om detta "sjuka" tänkande. Men varför tänker man så?
Varför har vi människor prestationsångest och vad fan är det bra för? Prestationsångest uppkommer för att vi bygger upp en känsla av att vi MÅSTE lyckas. Är det nån vits med att överhuvudtaget ha dessa tankar? Svaret är NEJ!
Såg en jämförelse om vem som var "intelligentast", ödlan eller människan...

Kan du tänka dig en ödla med prestationsångest som inte vågar skicka ut tungan för att hon är rädd för att missa flugan?
Nej... ödlan provar givetvis (vid lämpligt tillfälle) att fästa flugan längst ut på tungspetsen. Om den inte lyckas den gången provar den igen med en annan fluga eller en annan taktik. Vem är intelligentast? Människan med prestationsångest som inte vågar göra något eller ödlan som om den misslyckas med att fånga flugan bara provar nästa fluga?

Tänkvärda ord...

Nej nu e klockan alldeles för mkt för att sitta här skriva massa blaj.

Tack och go´natt